och alla dessa dagar
och mörkret som förband dem
med varandra, andra

människor har varit i dig, andra
dagar, och alla
dessa dagar är höstlöv,
mörkröd, mull och trädgård:


/du pratar om knäckande äpplen och syrlig
saft och runt ditt hår står knotten i darrande
moln och motljuset kring ditt hår och stråna
som kollrar kring din skalp - det är
höst. solljuset är snett och gyllene och kallt.
skogsbrynet bortom åkern en grönsvart rand.
jag har sett dig. jag har rört vid dig. jag har
lindat dina blickar likt förband
runt om mig och jag är trasig. det här är allt
som är kvar av mig. vibrera inuti. du måste
växa nu, du måste
sträckas nu, du måste
rundas mjukt du måste
vibrera inuti
pulsera



jag kan räkna dina dagar, alla dina
hittillsvarande dagar, dagar i
hetta med dammet stigande från vägarna likt
rök från pyrande kol och din hud och din
bål, mina händer längs din länd, din
blick ett svart hål och hur jag
räknar alla gånger som jag varit i dig, räknar
ner tills här inte finns något mer


det är:

alla dessa dagar
och mörkret som förband dem
med varandra och alla andra
är någon annanstans, husen står tomma
trädgårdarna öde, gatljusen
knattrar igång och det gula viner skälvande över
välklippta häckar, bruna rabatter, höstlöven och
mig och jag

står kvar, kan inte
röra mig, jag måste
röra mig, jag måste
röra vid dig, måste
växa in i dig och sträckas
kring dig jag måste
knakande luta mig
mot dig likt
trädstammar som knarrande

gnider sig

mot varandra