Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag är insekterna jag är kaveldunen jag är allt jag är fiskmat








jag står hemma i farstun precis innanför dörren. dörren är klarlackerad blå. jag har fiskblod på händerna.

jag har varit & fiskat. jag tog bilen ner till sjön det var svårt hitta parkeringsplats, det stod många bilar nerkörda i klungorna av hundkex & kaveldun & insekterna var silverglänsande i den starka solen. insekterna var på mig med sina vingar & tuggande munnar. vingarna var små skarpa metallskärvor & mina ögon svullnade igen med små små sår på ögonlocken.

det var jubileum vid sjön vi firade förtrycket mot fiskarna. det var en massa män där & en del kvinnor. männen hade fickor som putade ut av ciggpaket & en del snusade, kvinnorna satt i bilarna & löste dom svåra korsorden i allers.

vi firade förtrycket mot fiskarna. vattnet har varit packat 500 år på fiskarnas ryggar. legat & skavt upp små små skrubbsår. 500 år av förtryck & sen ett kort fyrverkeri med många färger & syret som spränger fisklungor & det säger pop pop runt hela sjön när dom sprängs. & runt hela sjön står det sportfiskare. & dom hängs upp i små björkträd & tvingas bita runt en kvist eller gren fast fiskkäkarna gör så ont att man tror man dör.

det var en massa män där & en del kvinnor var där. männen stod i rutiga västar & ryckte i spön med teleskopfunktion & utan & magvärmare & drag i hattarna & kvinnorna satt i bilarna & bredde mackor. dom satt i bilarna med termosar & konjak.

jag knackade på rutan på en av bilarna. den stod parkerad i en blandning av ängsväxter som den hörde hemma där & bara blommade ut ur marken med vindrutan riktad ut mot solen & världsrymden. kvinnan som satt i bilen vevade ner & jag såg överdelen av ett lår innan hon drog ner den blomröda klänningen. hennes ögon kravlade runt i ansiktet som två blåglänsande skalbaggar. bakom henne satt en man han sa karin! hon vevade upp igen men jag såg den mattsvarta plasten på instrumentbrädan & hur dammet verkade hänga lite ovanför som om allting i bilen var magnetiskt. jag hann se fisken dom stekte över bilens ciggtändare.

jag står hemma i farstun precis innanför dörren. dörren är klarlackerad blå & har några sprickor i lackfärgen. mina ögon är svullna & händerna darrar. mina gympaskor är leriga & luktar vattenbotten. jag har varit & fiskat. jag har fiskblod på händerna.




Prosa (Novell) av Fred Söderblom
Läst 1095 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2006-11-24 15:17



Bookmark and Share


  och det blev tisdag
svindlande.
har läst den om och om igen.
det här är stencilerat ljus.
det här är ett skimrande vansinne. det här är briljant.
tack. innerligt tack.
2016-09-29

    ej medlem längre
hennes ögon kravlade runt i ansiktet som två blåglänsande skalbaggar.


wow
2009-12-24

    smuts
My god, vilket språk du har. Och vilken fantasi, den här handlingen är helt enkelt underbar. Förvåna dig inte om jag kommer att läsa alla dina verk framöver. Förvåna dig inte om du blir stor och känd och får se ditt namn i trycksvärta. Jag älskar den här texten, och tackar för läsningen.
2008-03-29
  > Nästa text
< Föregående

Fred Söderblom
Fred Söderblom