om husen. att dom strålar i sol. & närbilderna får huvudet att värka, när fokus släpper från fasaderna
& förloras i soldiset,
hugger det i mjälten:

/

bilen åker förbi andra hus, det är en annan bil. det är vår bil. den luktar härsken ull & torrt foder. det är sent åttital. min barndom är det. & nacken värker, för jag kollar ut på villorna i det lilla samhället som inte är mitt. vi måste åka en bit till, jag räknar avståndet med hjälp av telefonstolparna. ibland försvinner dom in i skogen som blir tätare. ju längre. träden blinkar åt mig. rör sig i fläckar över rutorna & bilplåten. skuggar våra svullna hornhinnor. all sol vi sett. blinkar jag, försvinner träden. förutom guldträden på insidorna ögonlocken. illamåendet rör sig i mig. vägen är skymd av pappas huvud jag
ser inte hur vi åker. det rödbrända mellan öarna av hår.

(det dåliga samvetet för handen i nacken. i det röda. med en liten klatsch. ropade pappa högt & blev vit i en liten handformad bit av huden, det är nog sista gången jag bär hand på min pappa?)

jag kan inte göra något åt illamåendet. bara veva ner rutan & gapande bli full i munnen av luft. inne i bilen pågår ett samtal jag inte hör.

(jo en gång till är det. trycker jag en glass i nacken på honom. i ett annat land samma bil. inte länge sen. bilsemestern i skottland, det är en av dom sällsynta varma dagarna på höglandet, vi barn har fått glass. hela familjen retar mig för något. något jag sagt. dom sjunger sången från djungelboken. om apan louie, han kungen är över alla här & ändå är han ej nöjd. ilskan rinner över & sen. trycker jag glassen i nacken på, skrev jag pappa förut? vänta, det var mammas nacke. var det. orättvist också för det var pappa som började. men förstås tystnaden efter. i bilen, alldeles tyst. & mamma sträcker sig
efter en servett. all sol vi sett.)

/

allt kommer utan ordning. signe som säger att jag kan vara så jobbig, värst var jag som liten, kunde jag driva vansinniga då. minnena är inte rätt hela tiden & inte kompletta. hur jag uppfattar dom, minnena. & hur andra. glappet mellan mina minnen & andras.

/

slutet på semestrarna fanns alltid där, vid den röda lagårn & boningshuset. varje sommar, var det. telefonstolparna som ledde fram till gårdsplanen. semestrarna som var & en, som ett slags markörer för tiden fram till skilsmässan. hur jag lärde mig höger & vänster på landsvägen. brevlådan på vänster & björkarna i hagen på höger när man hämtade. på barnprogrammen lärde dom ut det på ett annat sätt. men hemma skakade vi aldrig hand.