ibland känns det skönt att inte vara stor.
som ikväll, att krypa ner i sängen bredvid mamma för att sova. att tillåta sig själv att vara liten ibland.
att säga "men mamma, om du snarkar då går jag".
att känna mamma stryka en över håret och viska "godnatt gumman".
jag minns när jag sov i princip varenda natt i den där sängen. trångt, trångt mellan mamma och pappa. för där var det tryggt att vara, varmare än i min ensamma tillvaro.
jag minns också hur pappa kunde bli. han sov inte så bra under den perioden.
men fan vad rädd jag var.
när jag låg utblottad i min kalla säng. vem som helst kunde ju komma åt mig.
det är längesen nu, men just därför är det skönt att jag kan tillåta mig själv att vara liten.
även fast jag ibland tror att jag kan bära världen på mina axlar. det är skönt att släppa den tanken då och då.
jag är femton bast men i natt är jag tio.