Mitt i livet.
Stark och skör.
Modig och livrädd. Eftertänksam men har ändå alltid så bråttom.
Vandrat länge på leriga vägar och i uttorkade öknar.
Sett de vackraste utsikterna från de högsta bergen.
Kunnat känna stjärnspetsarna mot mina fingrars hud.
Ofta så otroligt liten. Ibland så trött.
Törstig och varm. Längtar skogssval mossa mot min kind.
Vila i tunga granars suckar i de evigaste av urskogar.
Så ofta delar sig vägen. En bygger upp, en river ner.
Så ofta inser man det först efteråt.