Vill bara skrika, gråta, eller vad vill jag egentligen. Har man tappat fotfästet helt?
Funderingarna i livet är många. Vad kunde man gjort annorlunda? Oro, ånger... Vad skall hända sen? Varför skall alltid det avlägsna vara något man trånar efter att få komma till? Hårda, omskakande ord som sprunget ut. Känns som allt blev fel. Såra är ju det sista som en människa vill. Många mil har lagts på vägarna, många hundra meter i bassängen i funderingens tecken. Frågan är enkel. -Varför? Men kan jag ens förstå? Framtiden, -ja, det är väl det som tiden får utvisa.