Jag lever här nere
i väntan på Gud.
Var dag är en gåva
Han ger åt sin brud,
att finna och bära
försoningens skrud.

Så ge mig Din Ande
var natt och var dag,
så att jag Dig älskar
och är till behag.
Ja, verka Din styrka
i den som är svag!

Gud, lär mig så leva
tills håren blir grå.
När livskraften tynar
och synen förgår,
jag somnar i väntan
på det som består.

Min grav skall betäckas,
min kropp bli till jord,
men jag litar på Gud
och tror på Hans ord;
att jag skall uppväckas
och gästa Hans bord!