Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dikt ifrån gömmor




Verklighet

Nattens mörker värmer, sluter sig om drömmen som jag har fastnat i, bakom mig finns känslan av verkligheten.

Ett ställe som jag kan besöka men ändå känna trygghet och säkerheten som tröstar min kind, en värld, en dröm om ingenting men ändå allt.

Ögat ler och viskar mitt namn, en källa av det renaste vatten som sköljer min själ, kroppen skälver av lusten samtidigt som munnen ler och ger mig orden av dig.

Solens strålar bryter källans vatten, tillåter mig att höra hur spelmannens sång kallar på sina dansande själar, de som gett sitt liv för att för alltid få fortsätta att drömma och om ett evigt liv. 

Drömmen vill väcka mig, bredvid min sida kan ja höra dina tunga, men med så lätta andetag, du ser så levande fin ut där du ligger.

Tillsammans vidrör vi varandras kroppar men bara av en lätt smekning, källans vatten faller över våra varma kroppar, är vi i verkligheten eller är vi kvar i drömmen som vaggar våra sinnen till ro och sanning.

Andas in hoppet som spindeln låtit fastnat i sitt nät, ensam är stark men tillsammans är världen hör jag någon viska.

Låter blicken följa orden och kan se vi, kan se oss, kan se då och nu, de dansande själarna följer stegen, mina fotspår, låter oss upptäcka verklighetens ljus, ett ljus som visar valen på vägen.

Ger sig hän och låter källan ge liv och rena själen, droppar som släcker törsten, vatten som påminner vem flickan är.

Låter glädjen sprida sig och världen öppnar sig för drömmar av liv, bakom och framför oss finns känslan av verklighet.

När känslan är en fallande stjärna ska jag för alltid åter blicka livet, jag ska se sanningen, kärleken, värmen, hoppet, ljuset, drömmarna, nätet, källans liv.

Att det finns och alltid kommer att finnas tårar som blindar, som glömmer, tårar som sätter spår men som är läran om ett underbart liv.

Att ge av sig själv, att ge till dem man älskar är stort, att vara en krigare i en dröm ger styrka, att förlora i ett krig är läran om hopp, om svagheten och framtiden.

Hör fortfarande spelmannens sång och musik som bedövar mina ord, vill ge dig dagen, natten, ge dig värmen om livet och framtiden.

Dröjer mig kvar vid källan och ser dig le, kan känna händerna som smeker mina nakna bröst, hur lusten höjer mig till skyarna där som ja vill stanna kvar.

Höra dina andetag i mitt öra som viskar mitt namn, jag vill känna mig levande och renad av källans vatten som sköljer bort de salt i mina ögon, känna musiken sjunka in och bli till ett.

Känna hur livet åter ger mig en känsla, att inte behöva känna sig förlorad bortom vinden som blev till en storm, utan endast bli upptäckt som liv.

Ge dagen till månen som ger oss ett skratt, minnen som förevigas och bildar en stjärnhimmel ovan där, ett skratt som sätter vår prägel på nuet och en framtid.

Jag vänder mig om och går, jag ler åt stunden som är nu, känner pulsen passera mina ådror av upphetsning, jag står här tillsammans med livet och månens njutning.

Solens strålar bryter källans vatten och ger oss dagen, jag ser och jag hör, jag ger av mig själv och låter tanken ta mig dit den vill.

Jag drömmer mina drömmar och jag drömmer om dig, du är en del av mitt liv, min dag, min natt, jag renar min själ och låter spelmannen följa min natt till mörkret släpper taget och följs av ljuset som är den nya dagen.

Den nya dagen som är vi, jag sköljer av mitt ansikte och ser framtiden ta min hand.

Månen har somnat och dagen har tagit vid, krigaren fortsätter striden, han vinner och beger sig hemåt med hoppet och tron om nu.

Nuet är i dag och i går var dåtiden som var, fåglarna fortsätter sin långa färd, de sjunger sin sång precis som spelmannens själar gör.

Jag ler och ser mina fotspår sköljas bort av tidvattnet som passerar mina ben, fortsätter färden mot himmel och helvete.

Jag vet i dag var jag är, vem jag är, vad ja vill, jag vet att alla NI betyder så mycket i mitt liv, alla pussel bitar har sin plats som tillsamman bildar min helhet.

Jag vaknar och ler, jag ger dagen mitt hopp, jag ger dagen min tro, jag ger dig min kärlek och Ni mina andetag, jag och vi finns här, tillsammans blir vi ett och till två, vänder mig om och går, i dag är i dag!




Fri vers av Veronic@
Läst 198 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-09-14 16:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Veronic@
Veronic@