september är kallare i år
eller så är det bara jag som blir äldre
och det spelar ingen roll hur snabbt jag springer
det är ändå alltid åt fel håll
och bilderna i huvudet vill inte längre
bli till ord, till skrik
istället spelar hösten gitarr
med mina nerver som strängar
och magin bland löven är inte samma
som för fem år sen
och det faktum att det redan är oktober i övermorgon
skrämmer livet ur mig