Hon vet att det är svårt, så svårt...
Hon släppte in honom i sitt liv,
visade honom det ingen annan sett,
lät honom höra det ingen hört.
Hon öppnade sitt hjärta, sin själ,
dörren till hennes hem för honom.
Han valde att gå in trots det han sett och hört,
vred om låset och steg in, stängde dörren sakta.
Dom njöt av varandras värme och sällskap,
så trygga, så säkra, så förälskade.
Men an dag valde han att gå, han gick ut genomdörren
och lät den stå öppen.
Nu sitter hon där ensam i draget och fryser.
Hon har inte stängt dörren än för någonstans långt inne i hennes hjärta hoppas hon att han kommer tillbaka in i värmen. Hem till henne för att stänga dörren och aldrig mera gå...