Det jollrar i mitt bröst

Det är det lilla barnet jag känner

Det som inte kommer bli fött

Men som  besöker min kropp

och försöker locka mig

att ge det ett liv..

I dess enträgna försök

vacklar mitt  fasta nej

till ett, ja, kanske en till..

Bara för att klockan tickar

och tiden inte står still så

pockar det på mer och mer

uppmärksamhet, jag vill!

Men till slut får jag milt

men bestämt säga nej..

Min tid av barnafödande är över

Tanken får stanna vid en tanke

Barnet tystnar och jag vet..

Det är över.. Det blir aldrig verklighet..