***************************************

Torsdag, klockan är 14.26, hur kan en mänska hamna här där jag är?
Ensam, halvt utbränd, morgondeprimerad; jag tog iallafall itu med en tvätt, katterna har varit ute inatt, dom sover. Jag drömde inatt att jag bodde i Gammelstugan igen, mitt gamla torp ute på landet; jag låg i mörkret i stugan och blev mörkrädd, som jag nästan aldrig var i verkliga livet.
Och så snöade det så att jag knappt fick upp dörren, jag träffade Ann-Charlott också, det är märkligt vad man kan drömma. Jag saknar ju mitt hus, det låg väldigt fint med utsikt över åkrarna. Ikväll ska jag vara barnvakt åt min brorsdotter Moa, det ska bli trevligt, hon är en rar liten tös, och det brukar inte vara några problem med att få henne att somna, hon stänger dörren själv, så det är smidigt. Jag lyssnar på Duffy, jag behöver börja dagarna med musik, jag kommer mej inte för med att sätta på något, ska ändra på det. Städa och lyssna på bra musik.
Nu kom Rasmus i min famn, jag kan lära mej så mycket av katterna, de bara njuter av att leva de spinnarna, de ger så mycket kärlek, Rasmus pussade på mej intensivt. *ler* Hans husse tinar så sakta upp, fan vad mina starter på dagarna är tröga och jobbiga! 
22.16: är nyss kommen från Leif och Moa, hon är lätt att vara barnvakt åt, så söt liten tjej. Vi lekte kurragömma och hon cyklade fort fort nere i garaget.
Vi tittade också på Pippi Långstrump och på Barbie, lät henne vara upp lite för sent, men då skippade vi sagoläsningen, hon klädde av sej sen stängde hon dörren in till sitt rum och somnade själv.
Jag har kollat på babel, ett bra litteraturprogram tycker jag; Torgny Lindgren berättade att hans skrivande verkar antidepressivt, och det kan jag hålla med honom om. Jag fick genom en skribent här reda på att Esbjörn Svensson, jazzpianisten, gick bort i en dykolycka sommaren 2008.
Jag kände ett sting av sorg, han kändes på något vis som en själslig broder, tycker mycket om EST, och vilken stor förlust för svenskt musikliv, han blev endast 44 år. En stor förlust för musikvärlden. Och familj och vänner.
Lyssnar på dom nu på youtube, dom gör en säregen musik, jag går igång på dom. Jag minns att jag för några år sen drömde att Esbjörn och Basisten Dan Berglund kom hem till mej på Grönsångaregatan 111, det var en verkligt fin dröm, dom var som två bröder, mycket vänliga, mycket kärlek i den drömmen. Jag förstår det inte riktigt, men jag känner sorg.
Nu ska jag lägga mej och läsa Ranelid; tusen kvinnor och en sorg.
Katterna är ute, dom var inne när jag var borta. Godnatt poeter och alla andra odödliga.