Minns du den där lilla räddharen?
Hon som flackade omkring i livet
med blicken fäst på dikten.

Minns du den där skadskjutna fågeln
som flaxade febrilt
för att nå med näbben över bordskanten?

Hon ville bara gömma sig i din rockärm.
Hon ville så intensivt nå fram.
Hon letade en lycka, hon inte trodde fanns.

Ibland undrar jag om du minns henne,
men det kanske du inte gör.

För av någon anledning, hoppas jag
att jag var en annan i din blick.