Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till P som jag fick lära känna en sommar. Tack för all glädje du spred.


Till P

Du blundar nu.
Men bakom dina frusna ögonlock
förblir din blick kvar,
seende.
Du blundar nu.
Luften full av dig och
bakom stela läppar,
för alltid,
leende.

Du är så stilla nu.
Blundar men är inte trött.
Kanske att man slipper det
där,
dit man kommer då man dött.

Du blundar nu.
Själv är jag inte riktigt vaken.
Jag faller nedför,
över kanten,
slagen bränd och naken.

----------------------

Kanske att jag faller klart,
att vi möts vid slutet.
Ska det då stå uppenbart
att ingenting
är brutet?

Sommaren -03




Fri vers av Nute
Läst 482 gånger
Publicerad 2005-11-29 12:52



Bookmark and Share

  Propella
Ja verkligen ett otroligt flyt du har lyckats få till genom hela texten!
2005-11-29

  trasdocka
gud va bra detta var, sånt fint flyt igenom hela,
med rim och rason, aah underbart!

"Du blundar nu.
Men bakom dina frusna ögonlock
förblir din blick kvar,
seende." första stycket
och jag kunde inte släppa min blick ifrån din text. jätte bra
du håller verkligen måttet igenom hela också,
frågan är om de inte blir bättre emot slutet?

"Kanske att jag faller klart,
att vi möts vid slutet.
Ska det då stå uppenbart
att ingenting
är brutet?" = nackrysningar

"Du blundar nu.
Luften full av dig och
bakom stela läppar,
för alltid,
leende." fast detta var favorit stycket !!!
2005-11-29
  > Nästa text
< Föregående

Nute
Nute

Mina favoriter
Inkonsekvent Kalabalik