Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inkonsekvent Kalabalik



Det sägs att du inte påverkar mig, du ska ha sagt det själv.

Det är lögn.

Du säger att du kan räkna timmarna vi vilat ögonen på varann på båda händernas fingrar, att så korta stunder aldrig kan påverka, men jag kan överbevisa dig.

För om du räknar så då har du glömt att räkna med alla vakna timmar då jag funderat på hur din nacke doftar och hur dina ögon egentligen såg ut sekunden innan du log.
Du har glömt varje ilning din handflata lämnade efter sig på min mage och varje extra andetag jag tog av rädsla de gånger jag inte längre kunde se dig.

Jag vet,
du hade inte räknat med denna hetta hos mig som ångade värmde pulserade –
Jag hade inte räknat med denna galenskap, denna längtan efter ett livstecken som ersatte lyckan när du inte längre var
på armlängds avstånd


Så mycket finns det som jag undrar över.
Hur din röst skulle låta mot min hals, till exempel.
Och hur hårt jag skulle känna din puls slå om jag vilade läpparna mot din handled.
Men mest hur hårt jag skulle falla om jag bara lät dig.
Hursomhelst.

Du är trubbel smidigt förpackad och jag kan inte låta bli att undra om du vet om att du har genomborrat mig. Det är dina ögons fel.
Hela du är morgonen efter bland inälskade, skrynkliga lakan.

Jag minns varje beröring från dig, de punkter på min hud som du smekte i förbifarten är fortfarande yrvakna och håller andan, de ger mig ingen ro förrän du snuddat mig igen.
jag kärlekstörstar dig

Jag minns också dina ögonfransars täta svepande mot min kind

din doft på min kudde timmar efter ditt huvud lämnat den

Och så lyckan – lyckan när du fångade in mig med en hand mot min nacke och studerade mig,
tills jag inte längre kunde höra sorlet och tills håret i min nacke var varmt och fuktigt som hos ett gråtande barn.

det är förbjudet
jag är för svag
du är förbjuden

Vad gjorde du med oss, eller var det bara jag?

Jag vet;
jag inte har en aning om hur dina läppar smakar
men det gör inget – det är okey –
för mitt hjärta är tungt och fågelglad i bröstet och när det talas om dig rodnar jag.

Så ja; du gör mig trött, men det är en ljuvlig trötthet –
Orsakad enbart av dina fingertoppar och virveln i mitt inre.





Fri vers av Propella
Läst 1114 gånger
Publicerad 2005-09-01 13:16



Bookmark and Share


    xtla
love it
2006-05-27

    Fredrik Söderberg
Din förmåga att beskriva kärlek är jag fruktansvärt avundsjuk på. Det känns äkta och blir aldrig överdrivet. Fantastiskt!
2005-12-01

  Nute
Du har ett helt makalöst sinne för (viktiga och vackra) detaljer - och förmågan att klä dem i ord.
2005-11-29

    molnet
"jag kärlekstörstar dig"

kanske hur bra som helst!
2005-09-01

    Emma_med_t
*suck* Detta är väldigt igenkännande fast aldrig någonsin skulle jag kunna få till det så bra.
Gillar verkligen ditt sätt att aldrig glömma detaljer. Som exempelvis "tills håret i min nacke var varmt och fuktigt som hos ett gråtande barn"..
2005-09-01

    ej medlem längre
du skriver väldigt bra, så levande och nära.
2005-09-01

  AC
My God!

Det här är så bra, så rätt, så tidlöst. Det är just det som är så fängslande, att berättarrösten kan vara en person i vilken tid som helst, i vilken kultur som helst. Den här jävla besattheten, kärleken, är överallt, hela tiden.
2005-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Propella
Propella