jag har försökt sätta ord till dig
det har jag faktiskt

jag har aldrig kallat mig skapande
inte poet heller för den delen
men jag har i alla fall alltid sovit med mina ord
eller kanske vaknat med dom
jag lär mig aldrig skillnaden
men till dig är det bara så svårt
helt plötsligt är det

oresonligt omöjligt

som du

och ja, jag har försökt att ta mig över dig
på alla sätt utom de ensamma;
jag har vandrat runt och hoppat över
men aldrig gått rakt igenom
det kan jag inte –
för älskade;
först nu kan jag säga dig:
jag vet helt enkelt inte hur man gör

förstår du inte?
det är de små sakerna
som att du köpte mig två körsbärsträd
och planterade dom för hand utanför vår dörr –

körsbärsträd lever länge sägs det
kanske var det därför

ja

det finns säkert mycket jag vill säga dig
om förhastade beslut och trånga återvändsgator och
en vägg någonstans med min rygg mot dig och
drömmar om rostat bröd en morgon när vi inte borde och
framförallt
allt det andra jag fortfarande vill ge dig men inte får –

och nej!
det är inte alls bara för att det är höst
för den är inte i närheten av lika ihållande
som du

kanske är det bara det jag vill
(dig)
som vi pratade om; att kasta sig ut och vänta
kanske börja om någonstans -
förstår du mig?
överhuvudtaget?

de två körsbärsträden;
jag älskar dig fortfarande för dom

när jag visste?

senförstabörjan, älskling

du

ingen har tagit mig över dig