Nog vet jag hur man ser former växa fram
och hur man lurar ett ögas sökande

Säg vet du hur flimrande nära en avgrund
man kan stå och orka möta det sköra, brustna,
för att man sett något där

känt, något, 
innan skrattet lämnade
fanns det en kort stund av val



Hela världen är något som kan krympa
och en dag kan bli för liten

Jag säger mig ibland ingenting
och det är behagligt att finna sig så
i viskningars forum



Tystnad, detta vänliga  men ändå
oroande tillstånd, jag tror mig äga
pass att vistas i det.

Jag är ingen öppenhet

Jag vet att jag är formad
men inte hur jag passar

Jag har sökt