Jag hör saxen slå våldsamt i bakgrunden
det låter som ett vackert oljud
som en sång på radio alla hatar
en dikt som ingen gillar
just precis som denna.

I solljuset försöker du visa dig duglig och ler
Du är falsk.
Jag köper svarta kläder på rea
och blottar min kapitulation.

Det är inte fel att ge upp.
Tårarna är alltid dina egna
ödet bestämmer vägen.
Jag drar hotfullt fram mitt långfinger mot luften
som en markering att: "det inte är okej, ödet"
med tunga steg går jag hem.

Saxens snabba slag följer mig hem som en hundvalp
ett hjärnspöke, en demon. Den syns inte, men hörs.

Någonting händer inom mig
och jag gillar det inte.