Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag brukar inte skriva kärleks dikter, jag brukar undvika de. Men den här är till min älskade pojke Magnus :]


Räddad

Älskling låt oss vandra

Älskling låt oss gå


Jag har så många gånger suttit fast i spindelns grova nät
Skrikit, gråtit, famlat emot ljuset
Jag drömde om en regnbåge en gång
Om den blå himmel insekterna runt omkring hade berättat
Deras käkar knäcktes så lätt
Jag såg dem dö, en efter en
Hörde hur deras kroppar knastrade i mörkret
Alla dessa insekter, var mina drömmar
Allt jag hade kvar av verkligheten

I mina förvridna tankar märkte jag aldrig
Så många gånger jag drömt men aldrig mött henne
Domedagen
Den spindel som en dag skulle se mig
Med alla åtta ögon

En dag kom du
Genom en spricka i grottans tak föll du
För änglar faller

Du tog min hand
Såg på mig med dina vackra ögon
Du sa "Kom"

Din hand var så len
För första gången kom jag loss
Min kropp var fortfarande klistrigt
Min hjärna instabil
Den natten tog du mig ut till den värld jag hade glömt
Visade mig att jag fortfarande var vid liv

Jag såg stjärnor
Det var första gången jag såg någonting
Allt annat hade ju vatt så svart

Du omfamnade mig och kallade mig vacker
Ett ord jag aldrig hört
Genom svärmen av eldflugor tog du mig till en äng
Jag hade glömt hur vacker en blomma kan vara
Eller hur gott den doftar

Jag älskar dig
Mitt hjärta är ditt hjärta
Aldrig ska de sluta slå


Älskling låt oss gå

Älskling låt oss vandra





Fri vers av Bubbth
Läst 244 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-11-08 11:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bubbth
Bubbth