Jag brukar inte skriva kärleks dikter, jag brukar undvika de.
Men den här är till min älskade pojke Magnus :]
Räddad
Älskling låt oss vandra
Älskling låt oss gå
Jag har så många gånger suttit fast i spindelns grova nät
Skrikit, gråtit, famlat emot ljuset
Jag drömde om en regnbåge en gång
Om den blå himmel insekterna runt omkring hade berättat
Deras käkar knäcktes så lätt
Jag såg dem dö, en efter en
Hörde hur deras kroppar knastrade i mörkret
Alla dessa insekter, var mina drömmar
Allt jag hade kvar av verkligheten
I mina förvridna tankar märkte jag aldrig
Så många gånger jag drömt men aldrig mött henne
Domedagen
Den spindel som en dag skulle se mig
Med alla åtta ögon
En dag kom du
Genom en spricka i grottans tak föll du
För änglar faller
Du tog min hand
Såg på mig med dina vackra ögon
Du sa "Kom"
Din hand var så len
För första gången kom jag loss
Min kropp var fortfarande klistrigt
Min hjärna instabil
Den natten tog du mig ut till den värld jag hade glömt
Visade mig att jag fortfarande var vid liv
Jag såg stjärnor
Det var första gången jag såg någonting
Allt annat hade ju vatt så svart
Du omfamnade mig och kallade mig vacker
Ett ord jag aldrig hört
Genom svärmen av eldflugor tog du mig till en äng
Jag hade glömt hur vacker en blomma kan vara
Eller hur gott den doftar
Jag älskar dig
Mitt hjärta är ditt hjärta
Aldrig ska de sluta slå
Älskling låt oss gå
Älskling låt oss vandra
♥