Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Haft den här inristad i hjärnan under en längre tid, var äntligen dags att låta fingrarna göra sin version av den.


Inlåst i en klaustrofobisk tanke.

Dripp dropp,
svetten droppar ner från min lugg,
in i min mun, smaken av salt
påminner mig om den man jag en gång var
men aldrig mer kan bli.
Krasch,
jag snubblar till i mörkret,
något vasst föremål klyver min lilltå
trots detta haltar jag fram
mot dörren.
Men finns den?
I det mörka rummet tycks ingenting synas,
det skaver i ögonen,
efter all svett som runnit ner där,
varför, varför skulle jag använda så mycket hårspray?
Jag börjar riva, klösa och slå.
Öppnar ögonen igen,
men allt är bäcksvart.
BOM
Mitt huvud slår i väggen,
en tjock vätska forsar från mitt pannben
Allt börjar snurra,
jag känner allt igen,
smaken av svett och blod,
den kluvna lilltån, de svidande ögonen
- och sakta domnar jag bort.
Jag vaknar upp i drömmarnas värld
där allt tycks vara perfekt
För att aldrig mer somna in igen.




Fri vers av Jupiter
Läst 284 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-11-08 16:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jupiter