Vi bestiger de skyhöga bergen,
för vi hoppas att livet är vårt,
med en kyla som känns in i märgen
så går vi mot det som är svårt.

Vi som sattes att leva i livet,
ville ge det att leva en chans.
emot bergen vi tar första klivet
spårar upp det som en gång där fanns.

Det är svårt, det är svårt.
Skära kniven genom hårt
och se ljus blott genom skåra.
Vi ska göra allt det svåra.
Det är svårt, det är svårt,
ta tillbaks det som är vårt.
I de världar som vi spåra
faller tårar som är våra
i de världar som vi finner
ser vi på när de försvinner.

Vi som inte förskyller
våra misstag på något annat.
Vi förstår inte när man förgyller
en klocka fastän den stannat.

Vi som ville göra det nya,
ville ej tvingas i cirkel gå runt.
Ville se när det friska och krya
kan födas ur det som är strunt.

Det är svårt, det är svårt.
Skära kniven genom hårt
och se ljus blott genom skåra.
Vi ska göra allt det svåra.
Det är svårt, det är svårt,
ta tillbaks det som är vårt.
I de världar som vi spåra
faller tårar som är våra
i de världar som vi finner
ser vi på när de försvinner.