Se in I mina ögon, jag säger inga ord…för tystnaden talar


När du gräver riktigt djupt…innuti, talar tystnaden…och tårögda ögon

Med tiden, tiden som flyter förbi, när dessa ögon vandrar med förundran av att öppnas..och aldrig mera gråta…för det var då..


Nu…kommer du inte in…för jag ska aldrig…släppa in någon!

Stirrar och utesluter….över storleksordningens djup, för mina sår…har återhämtats, men jag är evigt sårad


Sår som gryr in i mina färger, brister in i skuggor
Sprängs så svagt…jag är nu…
reflektioner av en pil, så skarp och intensiv…


jag….en sten av odjur…den grymma i mig,talar
Återfödd av vad jag tror… För jag är inte skyldig…någon..ett skit!
Jag sitter…för att finna sinnesro…instängd i avståndet med ensamheten…

För inget behov av att mata den svaga…medan jag ligger…så

harmoniskt, för det är ängen, skåpet…av min storhet!


Jag sjunger och jag dansar, jag ler och jag skrattar…ensam
Det vilda i mitt inre…det inre i mitt hjärta, slår så svagt



För ingen…ingen…ska såra mig igen!