Vi träffades den kvällen, när havet var som högst och jag längtade den erfarenheten. Den musiken som fick dom tillsammans, är nu icke oskiljaktiga. Kom ihåg, när jag tände elden, för att hålla oss varma, på en kall vintermorgon. Nu passerar jag minnet. Kan jag fortfarande känna igen den vackra melodin?. Jag spelar en not, men hör inget ljud. Har jag tappat min kärlek eller vingarna jag hittade.
När jag var ung och ivrig för att stimulera den som hade tid. Var tvungen att sjunga, varje not jag hörde. Var tvungen att stanna i skuggorna för att söka efter ensamheten. Ändå var priset högre än vad jag hade insett. Jag skulle leva ensam, redo att offra mig. Var jag kär i dig?. Mitt gamla hjärta.
Är det på tiden, att göra något, redo att offra sig, redo att spela en not, redo att gå till den allra sista. Smärtan är här, för att stanna i mina ögon. Jag kan ändra en not för att du ska gråta. I detta sinnestillstånd är tystnad är ett brott.
Hur kan livet vara så simulerade och kallt. Jag har svarat på varje melodi, kärleksfullt. Hittade jag mina svar till alla mina frågor?. Jag hittade den gömda bakgrunden. Drack visdomen från djupet. Skulle jag ha tiden för att rädda, skulle jag ha varje not i min hand?