Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

återigen..

återigen här.
denna tomhet,
som fyller min kropp.
ingen lycka. inget hat.

ingenting.
Fylld av ingenting.
återigen.

som om någon
har sprängt alla
känslor.
så som man när man
spränger en ballong.

denna tomhet.
den kommer inte smygande.
den bara helt plötsligt finns.
här, i mig.
återigen.

vill inte svika mig själv,
återigen.
vill inte svika dom som älskar,
denna äckliga varelse,
denna varelse som är jag.

men jag vill.
låta det vassa smeka min kropp.
känna det varma röda rinna ner.
jag vill,
känna hur det pulserar
från den söndriga huden.

han.
står återigen bakom mig.
väntar på att jag ska göra det.
så han kan slita sista hoppet ur mig.
återigen.

jag kan inte andas,
kippar efter luft.
mitt huvud dunkar.
värker.
skriker.

medans ur mina högtalare,
sjunger någon något om kärlek.

återigen önskar jag.
att jag inte fanns.
att jag var någon annan.

återigen vill jag bara ligga där.
i din famn.
och få må bra.

återigen, kommer jag svika.




Fri vers av Monticha
Läst 222 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-01-27 22:17



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando VIP
mycket stark o bra om dessa känslor, av tomhet, längtan, självavsky, m.m. - dessvärre så vanliga.

bra diktat, ont känt.
2012-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Monticha
Monticha