Förblindad av mitt hat sprider sig onskan i mina ådror. Mitt pulserande hjärta kunde lika gärna vara av sten när min handling går från fantasi till verklighet. Inte ens i mitt mörkaste inre finner jag frid allt jag har är förlite tid. Ljuset har jag sedan länge lämnat bortom mig bara mörkret har jag kvar. Att påstå att jag omfamnade mörkret är fel, men jag valde heller aldrig någon annan väg.Blodet på mina händer är någon annans vars själ jag smuttsat ner. Aldrig ska jag få tillbaka det jag en gång lämnat.Aldrig kommer någon minnas mig utan avsky.. men minnas mig kommer dom..