pappa
älskade pappa, vad har jag gjort?
snälla säg mig det så ska jag aldrig mer störa dig i ditt nya liv.
det liv du lever utan mig.

du fanns aldrig där när jag var liten.
Alla löften du gav. Alla gånger du svek dom.
Vet du hur många gånger jag stod där?
Med packad väska. Så sjukt lycklig.
för att du, du skulle hämta mig.
Men du kom aldrig.. inte en enda gång fast du lovade.

jag kan fortfarande minnas.
stunderna när vi satt där, i ditt kök.
doften av nyrostat bröd från den blåa brödrosten.
hur solen lyste in igenom fönstret.

sen.. hur jag tappade glaset.. hur det stutsar mot golvet och går sönder.
hur du tar tag i mig. så hårt om mina armar. och skriker att jag fan måste städa upp de där. att jag är värdelös.

varför var det alltid jag som började säga jag älskar dig pappa?
varför sa du aldrig det och menade det?
hur kunde du skrika åt mig att jag inte är din dotter längre och sen kasta ur mig ur din bil. att du kan låta allt jag ser mellan mina tårar vara dina baklycktor..

jag älskar ju dig pappa. har alltid gjort, kommer alltid göra.
varför älskar du inte mig tillbaka..?

pappa förlåt. Förlåt att jag förstörde ditt liv när jag föddes.
jag ville verkligen inte. och om jag kunde skulle jag spola tillbaka tiden, för din skull. så jag aldrig kom till. Då kanske du kan älska mig..

från ditt första barn, barnet du inte ville ha.