den börjar tyna bort
tron på mig själv och omvärlden
jag skulle ju vara så stor
resa en staty i varje land
släcka min törst i varje flod
men jag kan inte carpe diem
försökte fånga blad som föll
från höstens träd
men jag missar
och de blir till aska på marken
mina hopp springer förbi mig
i dårars fart
in i elden

men
när jag skriver
stiger solen igen
som en dektektiv
lägger jag ord för ord
och kommer allt närmare gåtans lösning
ni kan hindra mig från mycket
men mina bokstäver kommer aldrig dö
vad ni än tar er till
lås in mig i en cell
ta min penna
jag rispar med mina naglar
bind mina armar
jag biter mig
och låter det rinna fram
ur blodig tunga