Det har vållat många frågor de äldstes böner. Om det som lever i evighet, översållad av ord som kärleken är helig. En rastplats i universum, bredvid den andra dagen. Centrerar blickar mot stunder. Till den nivå av kärlek man kan sträcka sig! De sirapsmättade frågorna runt huvudena, klingar skarpt med en doft av jasmin. Mer än bara en stund, verkställande av tankar. I tempel, palats och i andra hus. I tron på en bortrest frälsare. I den saknades hand ligger skuggor av ord. Tiden här fryser till is, en staty till begrundan. Ett minne från en dag som grydde svår.

De väntar ständigt under ytan, rösterna från det förflutna. Drömska blickfång riktas mot saker och händelser som guiden pratar om. Med munnen full av ord utan att tveka. Moment böljar sina former, bygger upp liv av tankar. De höga monumenten av en svunnen tid,
balanserar sin historia med bestämdhet. Människors intresserade frågor, flämtar försiktigt och ryckigt. Närvaron av historiens vingslag känns påtagligt. Rörelse och känsloabstraktioner från det inre. När nuet ligger runt landskapet och pyr sin glöd, välvande fram.

Känslans död ner i ett töcken, ingen vill längre göra helhet. Ingen glädje mer bara en tomhet att fylla. I ett långt vidsträckt landskap. Som sakta suddas ut och formas om i en stilla takt. Det graveras ständigt in nya spår på marken, som många redan trampat. Resa mellan stunder, på spaning i livets vrår. Tankar vandrande under ytan. Tron är en båt på ett hav. I det inre blåser vindar, föreslår färdriktningar. Likt viskningar i sinnet. Kan inte gömma den eviga själen. I det inre brinner en eld,
som aldrig riktigt dör. De samlade minuternas timmar, från själ till själ. Situationer och utveckling, det levande livets härd.

Hinder att övervinna i livets rum, som är året om. Det finns gott om plats, men det börjar att skymma. En vänder sig plötsligt om och ser att där. Mot bakgrunden som är mörk: Lyser gul, kloss, ljus.