Ibland vill man släppa sina fulla händer,
låta tårkanalerna vätas.
Tömma den ångestfyllda kroppen,
skriva om sitt eget liv.

De dagar som jag fallit för,
låtit mig krossa min själ.
De dagar man inte vill erinra sig om,
de kvällar man inte minns.

En känsla river upp mitt inre utav ångest och ånger,
en känsla jag inte kan sätta ord på.
Mitt minne tillåter mig inte att se händelsen,
det enda är kroppen som vet.

Det gör ont, så jag flyr.
Jag springer så långt jag kan komma,
så långt mina ben bär mig.
Bort ifrån synder och hat.