Det vilsna barnet vandrar än
längre in på mörkrets stigar
Få vänner finns här
Få vänner vågar ta hem den som lurar där
När det sista lövet faller
tvingad till den oundvikliga flykten
mot den kalla marken
tar dödens andedräkt över
När sista lövet faller
faller jag med det
Ingen vän följer dig dit
Men äntligen ser jag glädjen
förstår lyckan
Jag sover nu