Det är bara människor -
lösa förstånd
med något vackert på ytan
men samtidigt människor
med tunga avsikter
som hänger av sig och kliver in -
jag är ett öppet sår
för den som bara måste.

vad ska jag göra av skulden?
den lastas runt som en mortelstöt
i rakt nedstigande led
och jag är den svagaste i rummet.