Och här vandrar jag omkring på stadens gator med röda kängor som ger skoskav som om röda kängor kan ge liv till en grå massa som vandrar fram och tillbaka i kaotiska cirklar fast nej kanske är det bara jag som är kaos i detta storstadsmönster de går till jobbet kommer hem från jobbet medan jag vandrar omkring här för att slippa möta ensamheten där hemma där mitt enda sällskap är min egen spegelbild och hon i spegeln är minst lika tragisk som jag men hennes ögon ser så trötta ut efter sömnlösa nätter framför en flimrande tv-skärm som står på standby och är ett miljöhot om jag ändå vore miljörättskämpe eller djurättsaktivist eller kanske feminist eller åtminstone inte ateist för om man tror på någon har man alltid någon som tror på en och om du trodde lite mer på mig skulle jag vara mindre ensam och kanske skulle jag då inte behöva gå här med skoskav eller ha min tv på standby för om jag slapp mina sömnlösa nätter skulle ju miljön må bättre.