I sjukhussängen
ligger du -
jag håller
din tunna hand
i min

man kan tro
att det
i en situation
som denna
faller oceaner av tårar

visst gråter vi också

men

ofta klingar skrattet
när vi pratar
om gemensamma minnen
eller något galet kul
som vi precis upplevt


har vi någonsin varit
varandra så nära
som nu?

vi har fått flera dagar
tillsammans
på canceravdelningen -
morgnar när jag tagit bussen in
till lasarettet
och på kvällarna åkt
de sex milen tillbaka igen

kokaffe i termos
blodapelsiner, goda kakor
Kronans lös-snus
korsordstidningar och
pysselsaker -
väskan har varit fullpackad
varje gång
och du säger att den ju är
som en skattkista

din sjukdom är så sällsynt
och tyvärr obotlig
men med cellgifter och bromsmedicin
kan livet komma
att te sig ljust för dig

och älskade bror -
jag hoppas
att den tid du får


ska bli lång


mycket lång