En kvinna sitter på bänken och stilla gråter förtvivlat.

Kvinnan är ensam med sina väskor på stationen.

Kvinnan är trött och nere och är hemlös och har ingenstans att ta vägen.

Hon ser sig om och sträcker ut en öppen hand att be om lite mat och

pengar att handla för.

Folk går förbi och vänder ansiktet mot henne och ler eller går vidare.

Ingen tar ens tid att prata med henne eller ge henne lite mat.

Hon gråter men stannar upp ett ögonblick av rädsla att hon är själv,

men tar mod till sig och går vidare till nästa station.

Hon tar tåget och köper biljetten och strax är hon snart hemma igen.

Hon kämpar vidare för varje dag  och varje steg för tiden rinner sakta förbi.

Hennes mod gör att hon orkar klara av att leva.

Hemlöshet är ett hem utan plats.

Hemlöshet är en plats utan hem.

Hemlöshet är utan boende.

Hemlöshet ... Hemlöshet ... Hemlöshet ...