Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt liv 1976 - 87




Onsdagen den 5 maj 1976, min elfte födelsdag.
Skoldagen var till ända, magistern sa tack för idag.
Solsken och försommar. Jag studsade min nya
basketboll hemåt över skolgården, glad.
Plötsligt får jag syn på min mamma och bror en 
bit bort. Jag ser på en gång att det är något som 
är väldigt fel. Till och med katastrofalt.

"Pappa är död" ~ säjer min tio år äldre bror Leif.

Min pappa Ingemar, snart 47 år gammal, tog livet av 
sej den natten. Det var bara jag och han i radhuset.
Min mamma jobbade natt på sjukhuset, och upptäckte
honom, sen hon skickat iväg mej till skolan på morgonen.
Han hade tagit tabletter, ändat sitt livs plågor som 
härjat honom i nästan 10 år. Han kastade sej ut i ljuset.

Ut ur dimman ~ in i ljuset.

den begynnnande blomstertiden, fotbollstiden, när
fåglarna kvittrade som tokigast, när allting började,
då hade jag en pappa på bårhuset & sedan i en urna.
Även fast du var ett vrak, alkoholiserad tablettmissbrukare,
etc, och trots att din död mest var en befrielse för mamma
och mina syskon ~ så var du min pappa.

Min

Resten av familjen sörjde dej aldrig, alltså inte heller jag,
mer än att jag grät den första dagen vid dödsbudet.
Resten av familjen var dysfunktionell och förträngde,
alltså gick jag in i ett onaturligt tillstånd, hamnade inuti
en glaskupa, såg ut att vara OK på ytan, lärde mej spela
spelet, tills jag inte ens märkte att jag spelade.

Inte ens märkte

En nedåtgående spiral av depressioner, som jag försökte
dölja, ända tills de inte gick att dölja, då jag redan var sjuk
när jag var 18 år, tog mammas bil på fyllan, skulle köra 
av vägen, var på snudden att jag körde ihjäl mej.
Redan som artonåring var jag helt ensam inuti kupan,
schizoid. Vid 21 gick jag in en psykos, som varade i ett år.

Ensam inuti kupan

1987 i augusti blev jag hjälpt in i livets kärleksmirakel, pånyttfödelsen,
av en ängel i människoskepnad. Utan henne skulle jag inte skriva detta.





Fri vers av Johan Bergstjärna VIP
Läst 282 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2011-02-06 02:08



Bookmark and Share


  Anadol
hårt och jobbigt...en sådan text kräver styrka...!
2011-02-07

  glasblåsarblå
"Ut ur dimman ~ in i ljuset.

I den begynnnande blomstertiden, fotbollstiden, när
fåglarna kvittrade som tokigast, när allting började,
då hade jag en pappa på bårhuset & sedan i en urna."

fruktansvärt berörande text.
2011-02-06

  Ninananonia VIP
Vilken oerhört stark text.
Du skriver så att det känns i varje cell i min kropp.
Otroligt bra. Tack min vän.
2011-02-06

  Feminaz
Berörande och fint skriven text. Det känns att du inte övergivit din inre pojkes känslor och upplevelser, du upprättar hans rätt till att reagera, ditt vuxna jag ger kärlek och förståelse. (hoppas att denna kommentar inte lät snurrig)
2011-02-06

  Peter Olausson VIP
berör! Att du verkligen kan skriva om sådana år, fast det är längesen: starkt, urstarkt! Jag har inga sådana upplevelser men jag vet hur minnet fungerar, det som har hänt och skakat om finns där för alltid. Tack för att du skriver. - Peter
2011-02-06
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP