Egentligen så kan ja se tillbaka på tiden då du var min storebror och jag var din lillasyster,
vi skrattade, du tog hand om mig, jag var ju din lillasyster i dag är ja utan dig ensamt dyster.

Kan sakna dagarna som var soliga som gått,
vart finns du nu, vad har ja fått?

Precis som vår egen pappa är du så han lik,
så stolt så äckligt stolt, vem har någonsin hört mig gråta eller mitt saknade skrik.

Du var aldrig bättre än mig, än någon annan, vem fick dig att tro det?
jag eller någon annan aldrig vad jag vet.

Vi lekte som syskon gör, jag hängde med dina kompisar, jag såg upp till dig,
var en ganska vanlig tjej.

Här står ja nu, helt utan dig, helt utan vårt syskon band,
du ser ner på mig med dina kommentarer, vem är du som släpper din lillasysters hand.

Jag saknade dig precis som jag saknade vår pappa när allt försvann,
Albumets fotografier bleknar bort, kan inte längre urskilja vem du är eller vem du vart.

Din blick säger mera än dina ord någonsin kan göra,
kommer nog dig aldrig inpå djupet, ursäkta ska inte störa.

Slår igen boken med minnenas fotografier av oss, du min storebror och jag din lillasyster så små,
just där i solen var vi för alltid små bara vi två.