Rökelsens försvinnande dimma svävar över nyuppsatta tält.
Dofterna av örter och kryddor smaksätter luften medan männen svettigt bär vävda korgar av torkade frukter.
Känslornas heta kryper med värmen över mitt skin, passerar morgonklockans första slag.
Som en nyskapad novell karaktär, skrivs orden framför mina ögon när du dyker upp med skjortärmarna uppkavlade.
Törsten känns obetydlig i jämförelse med stundens förförelse och mina unga år blundar för faran från nyförälskelsens första nyans.
Jag lovar att släppa den stund, men inte ännu.
Inte så länge orden skrivs.
Du kanske tycker mig vara lik det gyllene tyget över din arm.
Vacker nog att betrakta men ämnad att försvinna.
Håll därför min blick för en liten stund till, innan den heta sanden suddar bort våra spår.
Och jag försvinner med tyget
Bunden runt mitt svarta hår.