A-lagarna i Norrköping city.
De samlas varje dag
utanför fönstret där jag står.

De skrattar, pratar och dricker ur sina
burkar.
De kramas och drar upp jackorna
som skydd mot kylan.

Det ser ut som en klassfest,
facebookgemenskap utan dator,
vänskap

Det slår mig att det jag föreställer mig som
svårt
ändå ser så enkelt ut

Så jag går ut,
inte för att dela deras flaskor
men för att höra vad de talar om.

" Min fru fick en blodpropp i hjärnan".

Det är kallt,
de där kramarna räcker inte till
festen är slut när burken är slut

Ingen av oss vet vad som händer imorgon.
Om det blir en ny fest då.