Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Här skulle det egentligen ha stått en saga om konsten att inte alls lyckas med att förmå sig till att kasta den första stenen, men jag har inte lyckats återskapa min nyss borttappade text. Den här texten skrev jag till en vän i mejlen nyss.


Svante om sin bror Sebastian








Min bror presenterade 'problemet' med 'det sista ordet' för mig en gång.
Jag hade vid tillfället ifråga aldrig hört talas om fenomenet.
Han sade förmodligen något i den här stilen 'du skall då alltid ha sista ordet' varpå jag blev så häpen att jag inte förmådde att svara något alls och där sket det sig sålunda eftersom han då fick sista ordet.
Jag brukar därefter söka få andra att säga det sista och får då ibland en underlig blick tillbaka när jag istället för att svara 'på det där sista', bara är tyst och ser outgrundlig ut.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 250 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-03-04 10:10



Bookmark and Share


  Gunwale VIP
Kanske gör man den en tjänst som man låter slippa vara en sån där som alltid ska ha sista ordet - genom att se till att få det själv...
"Alltid" är ett sånt där ord som ...alltid... missbrukas.
Kanske det viktigaste är att man varierar sig: att ibland alltid vara det ena och ibland aldrig vara det (utan i stället det andra). Äh vad sa jag..?
2011-04-01

    ej medlem längre
så att tystnaden blir sista ordet, starkt
2011-03-04

  queenia
Tystnad är ofta skarpare än hattandes av ord...
2011-03-04
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP