Det är viktigt att veta vem man är.
Idag skrev jag in ordet ”Idiot”, eller skriva var väl fel ord.
Jag ristade in, idiot på mig själv.
Det var inte direkt märkt med en röd tuschpenna.
På min kropp.
Kroppen som det är så synd om.

Jag försökte rista in ordet ”idiot”.
Men det ser mer ut som streck.
Som vanliga destruktiva streck.
Eller, ovanliga destruktiva streck.
Är självskadebeteende vanligt eller ovanligt?
Jag menar, att vara självdestruktiv är inte normalt, men det är ju inte helt sällsynt i dagens samhälle heller.
Så vad är det för något?

Idiotstrecken står där.
Skrivna.
Jag tittar på dem, men de försvinner inte hur mycket jag än stirrar!
Varför gör dem inte det?
Att stirra gör ju att allt försvinner!
Det går ju inte att tvätta bort ärr, så som man tvättar bort tusch från en penna.

Så. Jag fortsätter stirra.
Jag tänker stirra tills dem försvinner.
Och eftersom streck aldrig försvinner bara för att jag stirrar
Så får jag stirra i all evighet.

©Tricia Johansson 2011