vi stod
som lerstoder
stod vi
en perfekt
avgjutning
av hur vi
kände oss

en perfekt
liknelse
av ett imperfekt vi

vi stod stilla
och såg på oss själv
i rädslan av
att få syn
på någon annan

vi stod stilla
så länge
att vi snart
inte såg någon
skillnad på
oss (eller dom)