Dem silvergrå metallpållarna kraschar med tygklädda midjor , grabbar ilsket tag axelremmar och uppknäppta skjortärmar, klingar som tusen fallande småmynt när dem roterar som tvättmaskiner dag in och dag ut.
Ljudet av klackar blandar sig in med tågvagnens sus och rulltrappan gäspar som en gammal hund när den sätts igång.
Kaffet luktar av halvgrining nyvaknad, vevar sig in med halsduken virat 2 varv runt halsen.
Den kyliga skandinaviska vinden möter upp mig och biter sig fast på min näsa när luckan öppnas för morgonens första kund.
”hej, tack, varsågod..nej, nej den är giltig, accesskortet registrerade bara inte”
Ett barnskrik ljuder genom väggarna när hissdörren öppnas och en 2 årig krabat ligger som en trasa över mammas arm.
”ding, dong… du måste trycka upp barnvagns grinden..aaa, just det TRYCKA..så där ja”
Koffeinet sniglar sig sakta fram som het lava upp till hjärnan och trycker på off knappen när den kommer till autopiloten.
Metro skriver en massa vettiga saker som registrerar ungefär lika mycket flagnat färg på en vägg och jag bestämmer mig istället för att läsa min bok.
Det är bara en morgon till på jobbat, universitet väntar sen.
Jag har smyckat mitt ekorrhjul ganska väl tycker jag och medans stämpeln slår ner en gång till dricker jag upp mitt kaffe.
” tunnelbanan är som en gammal man med tandvärk, har du några klagomål kan du ringa SL kundtjänst”