Jag vakna en morron och upptäckte att livet är inte som vi alltid vill att de ska vara,
jag vaknade med en saknad om dig, du min vän som tog ditt liv med en överdos.

Skiten var allt bra skitig du vännen, du somna in.

Du lämnade oss alla kvar, jag , mig, dina barn, din mamma, dina syskon, ja så vi, dom som jag kallar dina vänner, vi som verkligen kände dig.

Fan, fan vill skriva så mycket men mina ord kan inte bara handla om dig, men alltid springer du före i kön.

Hur är de möjligt?
Vem har gett dig för tur ?

Troligen för att du alltid dyker upp i mina minnen, jag vill så gärna blunda, vill minnas dig som den du var, den du var då, den som fanns ett telefonnummer bort.

Fan jag hatar, jag hatar att se de tårar som du inte gråter, fast du är tyst så är de skriken jag hör.
Du är fri att gå när bäst du vill, fast vi finns här.

Vi ska ge dig allt de du förtjänar, all tröst, vi ska skydda dig, du är fri,
vart du än går, hur du än mår så finns VI här.

Jag finns alltid här och lite till.