Ser dig gå genom korridoren
Du går rakt och självsäkert, men jag känner dig
Inom dig tänker du: 'Nej, det är hon', men jag struntar i det
Jag säger 'Hej' när jag går förbli, som om du vore vilken annan människa som helst, som om du vore min vän
Men du tittar inte ens åt mitt håll

Du sa att vi skulle vara vänner
Även om allt är mitt fel, allt det där som hände oss
Du ville försöka ändå, för du vill aldrig släppa mig helt

Någon timme in på dagen kom du fram till mig
Du log blygt och såg mig i ögonen
'Hej, förlåt för att jag var så kall tidigare,
jag visste inte om att du skulle vara här,
blev både glad och förvirrad'
Sen gav du mig en kram, som jag besvarade leende
Du var inte arg på mig i alla fall




Sen insåg jag att allt var önsketänkande