På hösten när jakten som vanligtvis höll
gick han vilse i skogen när skymningen föll
En hjälpsam flicka visade var grottan fanns
för han visste inte var han var någonstans

Och han såg på hennes långa och ostyriga hår
han tänkte: Hon är så vacker, precis som en vår
Hennes hemlighetsfulla min visade ingenting alls
men visst var det något, hon sträckte på sin hals

När han satt vid elden som sprakade och brann
låg hon på grenen och de var ju så nära varann
Hon smög som en katt, hon var så smidig och nätt
och på snabba fötter hon ilade mellan tuvor så lätt

Han sökte sig till skogen för att få lugn och ro
han var borta så länge, vad skulle de andra tro
Föga visste han vad som skulle händ och ske
när tjuvskyttar och smugglare härjade, min je

Mitt i jakten som länsman beordrat de andra om
smög fienden omkring men inte så nära de kom
Jägarna visste inte allt om farliga stigar och vrår
bara skogsfolket visste om sina grottor och snår

Han hade lärt som barn att inte sig i leken bege
om han inte är beredd att ta vad som skulle ske
Snart var han avslöjad av fiendefolket i sin skog
de tog ingen hänsyn när de pucklade och slog

Slagen, låg han där när hon fann honom i snåren
och hon skötte om honom med mossa på såren
Såren de läkte precis som de alltid brukar göra
hon gjorde precis så som från sin mor fått höra

De var så nära men ändå så långt ifrån varandra
ingen visste om den andres tanke om den andra
Han såg på henne i ögonvrån men låtsades sova
när hon kokade sin brygd, att ge honom som gåva

Snart var han frisk och kry igen, han längtade tillbaka
till skogen där han funnit hon som kunde bli hans maka
Han kunde inte tänka på annat än den vackra lilla tös
som han mötte i skogen och som skötte honom, han rös

Hennes tjuvskyttefamilj var inte tillräckligt nobel och fin
tyckte några av de fina och belästa bondefolken från byn
Hon som aldrig hade gjort en fluga eller någon annan förnär
blev försvarad av andra som visste hur det kändes att vara kär

Inte hade hon väl något som hon kunde skämmas över
fast hon vuxit upp bland bark, mossa, skog och klöver
Han var från byn och hade lärt sig noga hur man sig för
men när hjärtat säger sitt då gör han det som sig bör

Hennes hjärta bultade och bankade den där hösten
och när hon smekte hans huvud höll henne inte rösten
Han sken som en sol och kände att kärleken fanns
och nu visste han bara, att hon skulle bli hans