RASANDE VAR ORDET.

En taxichaufför som inte kan komma nära min intelligens. Eller är jag bara så jävla förtvivlad att jag sitter och klagar på allt som går att klaga på? En bild kan inte beskriva det jag känner. Inte heller kan en text beskriva. Det är som försöka få en åsna från den finska djungeln att prata. Men känna, det kan man. O du jävla ångest, du har rätt att bli kallad för svordom. O du sorgsenhet du har rätt att bli kallad för svordom.

Alla runtom mig kollar så nonchalant bort, som om jag inte existerade. O en bön till gud räcker inte. För han är för långt bort.

Övergiven i en öken det är jag. Trummornas dunkande får mig att känna mer av ingenting och jag känner hur klumpen, bara växer i halsen. Jag vill spy men jag kan inte. Jag vill gråta men ändå inte.

Inga tankar kan man komma förbi den här känslan med.
Mitt huvud står still.

RASANDE.