Jag är luft
i skalan av gul pastell
en frisk fläkt
med fingertoppar av solvåg

Jag är den röda flamman
explosioner av amor
kokar samman
tär isär allt kött och blod

Jag är det bruna
i mitt hår
ögonfärg, i mina sår
i nyans av brukat jord

Jag är all grön
en vår i vinterskog
en färg av lugn
allt livets tunga ljud

Jag är en flod
blå evig storm
i stiltje
i miljoner liter ont
jag flyter allt ihop
drunkar i mig själv
blått blod

Jag är neon
förlorad i pupiller
av natten
i musiken
i alla minnen

Jag är en lila dröm
som nuddar stjärnor
och försvinner
in i himlabanor
i takt med ljuset
ut i panoramasyn

Jag är den vita hyn
som rör sig tyst i takt
sängkläders vita fläckar
vita dagar
vita allt

Jag är det genomskinliga
turkosa
i romantikens viftande
gardiners tyg

Jag är ljusblå
ett ögonblick
en ljudlös sång
som reflekteras
jag är irisen
i en själagång

Jag är som
kinder i varma kroppar
som lyser rosa
jag är den rosa synden
jag är den blinda

Jag är en svart velour
över natten
väggar
själar
en svart sol

Jag är orange
en sand, en pool
en solnedgång
bland house och brända fötter
rötter

Jag är ljusgröna droppar
gift
av kärnkraft
som skrek så starkt
och utan måtta

Jag är de svarta döda
som levde
levde ofta
levde döden
döda löften

Jag är den klara dagen
natten, åren
som lyste starkast
svagast

Jag är en skala
kontrastens dotter

Jag är den enda färgen
jag är allt klotter.