Visst tänker jag på oss ibland,
till och med saknar då och då
- jag har aldrig varit någons
lika länge som jag var din

Men att dela allt och inget på nytt?
Våra helveten tillsammans?
Nej, lika väl som du
vet jag att

du kommer vara elak utan att ens förstå det
jag kommer tröttna och längta bort
vi kommer dra ner varandra i skiten

du kommer inte stå upp för mig
jag kommer göra dig besviken
vi kommer skrika och slåss med väggar

för det är så vi är,
som saltsyra och glycerin
- i samma stund du rör mig
exloderar allt omkring

Så även om den lockar,
känslan av att låta dig hålla
mitt hjärta så hårt att det brister,
blir du och jag inte vi igen