Elden har slocknat
Den kvarlevande röken
slänger vassa ord
i ansiktet
Tänderna skakar i takt
med blickens flackande
Händerna domnar bort
av hopplöshet

Vägen tillbaka är gömd i mörker
Ovetandes spår
syns i den
spruckna och vassa snön
Trasor till kläder
slickar sig hånfullt intill kroppen
våta av svaghet
Ensamheten vrider tårar ur mig

Vindens röst skrattar mig i nacken
Skuggor av misär trevar efter mig
Fryser av sorgens kyla
Huttrandes kryper
rädslan närmare

Jag öppnar flaskan
och dricker upp min sista
droppe mod
Jag kurar ihop mig
med rädslan tätt i famnen
och önskar att solens strålar
ska nå mig