smärtan kom senare
den kommer alltid senare

du skövlar ner min belåtenhet
med din olycka

Din oförmåga
att finna lyckan

du ser min existens som ett hån och ändå
målar du upp kärleken mellan med vördnad

jag kan se repen
som binder dina sinnen
till en ursinnig plåga

gentemot världen
och alla dess invånare

du är i din natur en kämpe
det är just din överlevnad
som du hatar mest

det är bara genom smärta
som jag kan förmedla min kärlek till dig

det är jag inte skapt för att göra

jag vet inte vad jag ska ta mig till nu

nu lider vi båda i en meningslös cykel
av skuld och skam

jag är tung om dagarna
men vägrar att visa dig det

om du vill vara med mig
måste du byta sida